Bli proffs på att vara den du vill vara

Tänk om vårt synsätt och vår attityd mot oss själva, andra och livet ger ett inövat/automatiskt seende och beteende. Ett beteende som är skapat från allt vi hittills har varit med om, minnen och erfarenheter genom åren. Från egna tankar och känslor, reaktioner och vanor.

I så fall innebär det att vi med åren har övat upp olika färdigheter. Vi har helt enkelt blivit proffs på att se på oss själva, andra och livet på ett visst sätt.

Att detta är sant fick jag lära mig som vuxen. Att jag faktiskt höll på att bli ett riktigt proffs på att stressa, att känna dåligt samvete för allt möjligt. Att känna mig otillräcklig för familjen och ibland hopplös. Jag hade många sanningar om hur jag VAR som person. Och jag berättade det också,  särskilt för mig själv… om och om igen.

-”Jag Är ingen morgonmänniska. Jag lider verkligen av att gå upp på morgonen”

-”Jag ÄR en obotlig tidsoptimist”

-”Jag ÄR ingen människa som springer en mil, för då skulle jag kräkas”, mm, mm…

-”Jag springer och springer i det jäkla ekorrhjulet. Det tar aldrig slut. Alla har det likadant, så det är bara att bita ihop”.

När jag förstod att jag hade övat upp vissa färdigheter i mitt sätt att tolka verkligheten på, och att vi alla har vår egen tolkning, då förstod jag också att jag kan utmana mitt förhållningssätt och min syn på mig själv och min omvärld genom att öva på att se andra saker.

Att se att jag visst är tillräcklig för familjen. Att öva i att bli morgonpigg. Att faktiskt bara ta på de där skorna och springa en mil, utan prestation och tidspress.  Jag gillar ju att springa. Att öva i att planera min tid bättre för att ge mig själv en känsla av hanterbarhet, o.s.v. Och tänk så mycket osanningar jag gått omkring med. Jag sprang den där milen – och kräktes inte.

Jag är numera morgonpigg och ställer klockan 40 min tidigare för att hinna med en morgonmeditation. För det funkar bra för mig. Jag övar så mycket jag kan för att bli bättre och bättre på struktur och tidsplanering. Och tänka sig – att min övning ger mig resultat som jag är mer nöjd med. Och så skönt när jag förstod att jag har hela livet på mig att öva.

Jag utmanade också min syn på andra. Den som var pessimistiskt lagd var inte längre ett hinder i mitt liv när jag förstod att det bara handlar om att personen blivit fullblodsproffs på att se hinder och faror i allt från väder, nya människor, förändringar och vardagsbestyr. Att personen har övat länge och väl, kanske i många år för att uppnå färdigheten Pessimist.

Utan att värdera om det är bra eller dåligt att vara pessimist-proffs, kan man bara ställa sig frågan om färdigheten är en hjälp eller en stjälp i livet. Är färdigheten närande eller tärande i ens eget liv?

Vad har du för sanningar om dig själv som du övat in? Och vill du ha de resultat du får i livet? Om inte; Öva på att se livet från ett nytt perspektiv och att göra annorlunda.  Du kan bli proffs på det också! <3

Tanke-känsla-handling hör intimt samman, så öva på det ditt hjärta längtar efter, och var din bästa vän och stöttepelare.